Vi har haft två dagar tillsammans. Bara vi tre. De två bästa människorna på jorden. Två människor som älskar mig utan förbehåll. Två själar som aldrig skulle låta tillgivenheten avta även om livets väg är kuperad och svårframkomlig. Två oförvanskade individer som
aldrig bär masker, letar ofullkomligheter eller strävar mot mer färgrik grönska.
Det bästa med mig är att jag är pappa till Minna-Lo och Agnes. De får mig att vilja bli den bästa jag kan bli. De får mig att tro. De får mig att med full kraft kasta mig in i den mest skrämmande av strider. De får mig att frivilligt lägga min
bål på glöden och min självbild under giljotinens bila. De får mig att gå All in på livet även om jag tilldelats en miserabel hand. De är värda allt.
Dag 1
I går tillbringade vi halva dagen på Munktellbadet i Eskilstuna. Min envist svulna vänsterfot (stukningen under löpturen längs Ramselesjön plågar mig än) tvingade mig till lugn aktivitet med de två energiska damerna. Vi tillbringade fyra timmar i badhuset
och hade det jävligt soft. Vi hade ofta hela barnpoolen för oss själva och såväl lillasyster som storasyster utnyttjade rutchkanan till bristningsgränsen. Jag låg mest och vilade foten.
En familj med två barn gjorde oss sällskap ett tag, pappan i familjen såg lika road ut som en Ulf Kristersson som precis insett att han inte kommer bli statsminister. Så nedslagen såg pappan ut hela tiden. Han skällde dessutom ut sin äldsta son för att
han blötte ner honom. Pappan satt alltså på poolkanten med badbyxor. Han var av allt att döma en så kallad idiot.
När vi kom hem gjorde vi i stort sett ingenting förutom att vi alla tre led av en viss efter-bad-koma. Den höll dock inte i sig när barnen skulle sövas. Det tog en timme och 45 minuter. Efter det lugnade jag nerverna med ett par glas vin och världsklassnack
med en av de finaste vänner som kan hittas.
Dag 2
I dag blev det en smula mer fysiskt då vi tog turen till Kammarstenen, ett enormt flyttblock med stora sprickor. Som liten var jag ofta vi den gigantiska stenen som man kan klättra in i. Nu kände jag att det var dags för mina döttrar att inspektera
den stora stenen. Och det gjorde de med stor iver. Kammarstenen ligger i Henaredalen nära Ånhammar längs med Sörmlandsleden i Dunker. En fridfull och strapatsrik plats som rekommenderas.
Kommentera