Vi lever som i en bubbla. Hela mänskligheten skakas om och i ett litet hörn av världen rullar våra blygsamma liv på. Pandemin påverkar oss alla, för min del har det inneburit att vardagspusslet fått fler bitar och blivit mer utmanande att lösa. Men det går. Och det innebär mer tid med de två personer som jag egentligen vill tillbringa varje sekund med. Mestadels utomhus. I skogen. Med våren. Så jag har väldigt lite att klaga på. Det finns det andra som har desto större anledning till att göra. Jag hoppas för deras skull att bubblan snart spricker.
Kommentera