I min följetång om det kollektiva livet i Abris har turen nu kommit till Raymond John Monner och dagen då det brast. Dagen då Ray fick nog. Men vi tar det såklart från början.
En vinterdag för snart två år sedan flyttade jag och adelsmannen Carl in i vad som snart skulle bli känt som Abriskollektivet i folkmun. En något skamfilad men tilldragande lya där historierna och den goda karman sitter i de arkaiskt beprydda väggarna. Vi boade in oss, satte prägel och föll handlöst för det tilltygade och utdaterade. Men en sak lärde vi oss aldrig älska, nämligen heltäckningsmattan beläget i kollektivets minsta krypin. En charmig detalj enligt vissa, ett oförlåtligt inredningsmisstag och bakteriehärd enligt alla ofördärvade.
Men vi höll ut. Försökte dölja lägenhetens skamfläck med en vanlig harmlös matta och försökte dammsuga upp så mycket som möjligt av årtionden av orenligheter. Och så levde vi, i förnekelse och skam. Obenägna att ta oss ur denna heltäckande knipa.
Åren gick och så plötsligt flyttade en strävsam kanadensare in i kollektivet. Han bosatte sig i det lilla rummet med den otäcka mattan. Precis som sina tre föregångare accepterade han motvilligt sitt öde. Tills i fredags. Då han blev en handlinges man.
– I thing I'm gonna rip off the carpet today, sa han med bestämd ton och likt en lärjunge kom jag till hans undsättning.
Det var en känsla av frihet och rättvisa som flödade i rummet tillsammans med moln av damm och otrevliga mikroorganimser när mattan avlägsnades. Inombords kände jag mig som Rocky Balboa och skrek ljudlöst ”Yo Calle, we did it!”.
Före-bilden. En tillsynes ren matta som dock legat och samlat skit i ett flertal årtionden.
Ray fann ett hål längs väggen och tog så tag i saken. Eller mattan.
Den så förhatliga mattan satt endast fast i lister längs väggen och under den doldes
ett tunnt mellanlager innan vi nådde ner till målet. The real golv.
En smått övertänd Ray kunde inte hålla känslorna tillbaka när hela golvet var blottat.
Efter-bilden. Så oheltäckningsmattigt och så vackert.
Fyndet. En 25-örong från 1955 gömde sig under mattan. Det säger lite om hur
många år mattan legat och sugit upp skit. OMFG!
En vinterdag för snart två år sedan flyttade jag och adelsmannen Carl in i vad som snart skulle bli känt som Abriskollektivet i folkmun. En något skamfilad men tilldragande lya där historierna och den goda karman sitter i de arkaiskt beprydda väggarna. Vi boade in oss, satte prägel och föll handlöst för det tilltygade och utdaterade. Men en sak lärde vi oss aldrig älska, nämligen heltäckningsmattan beläget i kollektivets minsta krypin. En charmig detalj enligt vissa, ett oförlåtligt inredningsmisstag och bakteriehärd enligt alla ofördärvade.
Men vi höll ut. Försökte dölja lägenhetens skamfläck med en vanlig harmlös matta och försökte dammsuga upp så mycket som möjligt av årtionden av orenligheter. Och så levde vi, i förnekelse och skam. Obenägna att ta oss ur denna heltäckande knipa.
Åren gick och så plötsligt flyttade en strävsam kanadensare in i kollektivet. Han bosatte sig i det lilla rummet med den otäcka mattan. Precis som sina tre föregångare accepterade han motvilligt sitt öde. Tills i fredags. Då han blev en handlinges man.
– I thing I'm gonna rip off the carpet today, sa han med bestämd ton och likt en lärjunge kom jag till hans undsättning.
Det var en känsla av frihet och rättvisa som flödade i rummet tillsammans med moln av damm och otrevliga mikroorganimser när mattan avlägsnades. Inombords kände jag mig som Rocky Balboa och skrek ljudlöst ”Yo Calle, we did it!”.
Före-bilden. En tillsynes ren matta som dock legat och samlat skit i ett flertal årtionden.
Ray fann ett hål längs väggen och tog så tag i saken. Eller mattan.
Den så förhatliga mattan satt endast fast i lister längs väggen och under den doldes
ett tunnt mellanlager innan vi nådde ner till målet. The real golv.
En smått övertänd Ray kunde inte hålla känslorna tillbaka när hela golvet var blottat.
Efter-bilden. Så oheltäckningsmattigt och så vackert.
Fyndet. En 25-örong från 1955 gömde sig under mattan. Det säger lite om hur
många år mattan legat och sugit upp skit. OMFG!
