Jag är ett lyckligt vrak.
Igår: Briljant reggaekonsert på Big Foot-hostel, en signerad skiva, biljard och vi dans tills kvällen blev natt. Och tills natten blev gryning.
Idag: Beach Party med volleybollturnering, bad, grillning, livemusik, en sol som försvann ner i det Stilla havet och den stjärnklaraste av alla skyar.
Nu har klockan nyss passerat midnatt och Bo Kaspers Orkester sprider sina toner i ett stilla Casa Santiago. Ingen blöt kväll denna gång. Det behövs inget mer. Jag låter lyckan bli ett med utmattningen.
Jag lever ett bra liv.
Tio tappra lag gjorde upp om titeln: ”Kulturstudier Champions”.
Ett av lagen var Sverige. Med en svensk. Tomas (till vänster).
Arcoiris var inte bara det vackraste laget. Det hade även bäst hejaklack.
Och här är den. The Hejarklack. En ambitiös och sprudlande kvartett.
En blek svensk rygg i symbios med två spensliga norska varianter. Resultat: Lag 3 bears.
Venke. Min nya idol. Om fler hade hennes syn på livet skulle världen vara en bra
mycket mer kul plats.
Magnus var inte del av det vinnande laget. Men han stod för den stiligaste serven.
Jag och Tommy arrangerade turneringen och var fräcka nog att gå till final. Där jag
visade upp mitt hela register. Det gick fort.
Vinn råkade visst även vinna ”vår” turnering. Det blev så. Vi firade med banan.
Och så ett segerdopp förstås. Baywatch någon?
Lag Numero uno tvingade kapitulera i semifinalen. Deppigt förstås.De tröstade sig
med en gemensam dusch. Det hjälpte.
Efter volleyboll: Musik. Ett gäng flinka gossar fick fart på de slitna nordborna.
Solnedgången. Kommentarer överflödiga.
Sen kom månen i släptåg med ett gäng stjärnor och ett färgskådelspel.
Igår: Briljant reggaekonsert på Big Foot-hostel, en signerad skiva, biljard och vi dans tills kvällen blev natt. Och tills natten blev gryning.
Idag: Beach Party med volleybollturnering, bad, grillning, livemusik, en sol som försvann ner i det Stilla havet och den stjärnklaraste av alla skyar.
Nu har klockan nyss passerat midnatt och Bo Kaspers Orkester sprider sina toner i ett stilla Casa Santiago. Ingen blöt kväll denna gång. Det behövs inget mer. Jag låter lyckan bli ett med utmattningen.
Jag lever ett bra liv.
Tio tappra lag gjorde upp om titeln: ”Kulturstudier Champions”.
Ett av lagen var Sverige. Med en svensk. Tomas (till vänster).
Arcoiris var inte bara det vackraste laget. Det hade även bäst hejaklack.
Och här är den. The Hejarklack. En ambitiös och sprudlande kvartett.
En blek svensk rygg i symbios med två spensliga norska varianter. Resultat: Lag 3 bears.
Venke. Min nya idol. Om fler hade hennes syn på livet skulle världen vara en bra
mycket mer kul plats.
Magnus var inte del av det vinnande laget. Men han stod för den stiligaste serven.
Jag och Tommy arrangerade turneringen och var fräcka nog att gå till final. Där jag
visade upp mitt hela register. Det gick fort.
Vinn råkade visst även vinna ”vår” turnering. Det blev så. Vi firade med banan.
Och så ett segerdopp förstås. Baywatch någon?
Lag Numero uno tvingade kapitulera i semifinalen. Deppigt förstås.De tröstade sig
med en gemensam dusch. Det hjälpte.
Efter volleyboll: Musik. Ett gäng flinka gossar fick fart på de slitna nordborna.
Solnedgången. Kommentarer överflödiga.
Sen kom månen i släptåg med ett gäng stjärnor och ett färgskådelspel.
