Det finns lika många olika sätt att resa som det finns resor.
När jag och min strävsamme kumpan Fredrik i somras gav oss ut på expedition i Europa var volkswagenbussen Caravelle vårt allt. Färdmedel, sovplats, matlagningsplats, vardagsrum och arbetsrum. När jag åkte på guttetur i USA skedade jag med Ludde på en 90-centimeters embarmlig bäddmadrass och sov som en kung i Oakdale.
Under min vistelse i Nicaragua delade jag ett hus med ett gäng norrmän och blev servad frukost var morgon av husliga nicaraguaner. På min första tur i Australien utforskade vi alla typer av backpackerhostell med varierande standard, omväxlande klientel och diverse odörer.
Under resan i somras såg mitt hem ut så här. Det kommer det inte göra under turen down under.
På den resa som nu står för dörren kommer jag och Nina sätta i system att kliva in i vilt främmande människors hem. Jag har själv hyrt ut min lägenhet till allt ifrån tyskar och spanjorer till kanadensare och polacker via AirBnb som är en onlinemarknadsplats för uthyrning och bokning av privat boende.
Nu byter jag sida och har bokat in oss hos gästvänliga AirBnb:are i såväl Melbourne, Nya Zeeland som Tasmaninen. Vi kommer bland annat bo hemma hos Felicity och Chris i Auckland i ett "sweet, clean and peaceful space". I Wellington tar vi in hos Howard och Joan och bor i deras "sunny studio" och får continental breakfast varje morgon. På Tasmanien kommer bland annat Noel och Sallyanna välkomna oss och stå för såväl frukost, lunch som middag om vi så behagar. Och vi avslutar vår resa hos Marilyn i Melbourne och hennes minst sagt angenäma studio i Brighton ett stenkast ifrån stranden.
Att få uppleva en stor del av den här resan genom människorna som bor längs vägen känns på förhand som ett alternativ som kommer ge upplevsen ett mervärde.
