Med Algö i ryggen och vardagen framför
Är det som om någonting sakta inom mig dör

Att lämna denna frizon gör sannerligen ont i hjärtegropen
För att inte tala om att vinka adjö till den ljuvligaste hopen

Men trots att saknaden redan skapar en klump i min hals
Vet jag att detta bara är första versen i en medryckande vals

För med de vänner jag fått längs midsommarfestivalens strand
Kommer jag nu för all framtid dela ett livsbejakande band

Till er, kära pojkar och flickor, säger jag nu detta
Tack för att ni fick alla mina små bekymmer att lätta

Dagar av kärlek, kamratskap, kli och kel
Har stärkt mig och gjort själen min hel

Sist men inte minst, en hyllning till ett fantastiskt par
Perra och Greger, må ni predika fröjd i alla era dar

Jag hoppas ni förstår hur mycket glädje och vällust ni sprider
För detta kommer ni sannolikt vinna Nobelpris vad det lider

Fridens liljor och bamsetack från Bersa
Som fick feeling och började versa
 

Foto: Mathias Bergmark