Ensam hemma. De strävsamma tu drog till Åland. Ray börjar kännas som en sägen. Saknar den lilla drasuten. Så här tyst har det inte varit i kollektivet en lördagskväll sedan muren föll. Var tvungen att dra igång diskmaskinen för att råda bot på den otäcka tystnade. Min diagnos är förövrigt obotligt umgängeskåt. På gränsen till våldsamt.
Det finns dock vissa saker jag passar på att göra när jag rider solo i lyan.
- Gör nummer två med öppen dörr.
Kan låta banalt. Men att sitta på hemlighuset och befria sig från exkrementer och samtidigt låta blicken vandra över ett par kvadratmeter hall. Det ger en känsla av frihet och makt. Och är samtidigt en smula kittlande. Den öppna dörren genererar i en stämning att man i vilken stund som helst kan bli påkommen. Bokstavligt talat med byxorna nere. Ack dessa livets små njutningar.
- Låter plaggen falla.
Vanligtvis är det Fredrik som, så ofta han möjligtvis kan, visar upp sig i den skrud han föddes. Ogenerat, opolerat och, tack och lov, oerigerad. Nu är det inte så att jag gör alla mina sysslor utan en tråd på kroppen när jag är ensam hemma. Men jag unnar mig lite kvalitétstid i adamsdräkt när andan faller på. Man ska trots allt inte skämmas inför sin egna ofjädrad anatomi.
- Städar.
När barnen är på kollo är det helt enkelt läge att plocka in klossarna, lägga kritstumparna i målarlådan och sopa upp spåren efter cornflakespacketet. Säg den lycka som vara, men jag tillåter mig att njuta av stundens ljuva välvårdnad.
Annars lägtar jag mest tills barnen kommer hem igen även om jag då på sin höjd kan bajsa med dörren på glänt.
Det finns dock vissa saker jag passar på att göra när jag rider solo i lyan.
- Gör nummer två med öppen dörr.
Kan låta banalt. Men att sitta på hemlighuset och befria sig från exkrementer och samtidigt låta blicken vandra över ett par kvadratmeter hall. Det ger en känsla av frihet och makt. Och är samtidigt en smula kittlande. Den öppna dörren genererar i en stämning att man i vilken stund som helst kan bli påkommen. Bokstavligt talat med byxorna nere. Ack dessa livets små njutningar.
- Låter plaggen falla.
Vanligtvis är det Fredrik som, så ofta han möjligtvis kan, visar upp sig i den skrud han föddes. Ogenerat, opolerat och, tack och lov, oerigerad. Nu är det inte så att jag gör alla mina sysslor utan en tråd på kroppen när jag är ensam hemma. Men jag unnar mig lite kvalitétstid i adamsdräkt när andan faller på. Man ska trots allt inte skämmas inför sin egna ofjädrad anatomi.
- Städar.
När barnen är på kollo är det helt enkelt läge att plocka in klossarna, lägga kritstumparna i målarlådan och sopa upp spåren efter cornflakespacketet. Säg den lycka som vara, men jag tillåter mig att njuta av stundens ljuva välvårdnad.
Annars lägtar jag mest tills barnen kommer hem igen även om jag då på sin höjd kan bajsa med dörren på glänt.
