... and no more professional hockey.
Jag har precis bevittnat en direktsänd presskonferens via nätet. En presskonferens som förkunnade att en epok är över. Mats Sundin lägger hockeyrören på hyllan. Han sa det på Grand Hotel i Stockholm iförd en stilfull skinnjacka och ett harmoniskt leende.
Ett stiligt och värdigt avslut för en av Sveriges största idrottsmän genom alla tider. Och i mina ögon även Sveriges största ledare och föredöme som någonsin skrinnat ut på en is. Frågan är om det överhuvudtaget finns någon motsvarighet i NHL? För "Sudden" vann aldrig Stanley Cup, men han vann respekten hos varenda kotte i världens bästa hockeyliga. Det är stort.
För tre år sedan vann han OS. Mot de bästa och med de bästa. Men för mig kommer alltid de starkaste "Sudden"-minnet vara från maj 1991 då jag, nybliven 12-åring, satt i soffan och tittade på VM-finalen mellan Sverige och Sovjetunionen tillsammans med farfar. Jag kommer aldrig glömma det glädjefnatt jag fick efter att "Sudden" lurat skjortan av Vjatjeslav Fetisov och prickade in 2-1 mellan benen på den förtvivlade målvakten Andrei Trefilov. Magiskt.
Jag lyfter på hatten för "Sudden" idag. Det borde du också göra.
"Sudden" fixar biffen i VM-finalen 1991. Här med finska kommentatorer. Kan det bli bättre?
