När jag berättar att jag är separerad och har mina barn varannan vecka är det inte ovanligt att andra oseparerade pappor med små barn reagerar med: ”Vad skönt för dig med egentid. Jag önskar att jag hade det. Det måste vara perfekt?”.
Det är inte perfekt. Visst är det intensivt att ha små barn och stundtals ytterst slitsamt. Och man kämpar med att hitta egentid. Det känner jag väl till. Men att från det önska bort sina barn på halvtid är för mig främmande.
Vissa veckor tar på krafterna som ensam förälder och egentid kan vara till godo för återhämtning. Absolut. Men jag hade utan att blinka bytt bort den återhämtningen mot att kunna säga godnatt till mina barn varje natt, bli väckt i ottan varje morgon av någon som hoppar i sängen, agera konfliktlösare på heltid eller få höra deras tankar om livet varje eftermiddag efter hämtning på förskolan.
Det är jobbigt att vara förälder. Men det är jobbigare att inte kunna vara det på heltid. Det går att kombinera barn med egentid bara man vill. Var rädda om de relationer ni har
Kommentera