Hon var bränd
Hon var otrygg
Hon var rolös
Hon var vilsen
Så rädd för ensamheten
Att hon aldrig vågade stänga en dörr
Det fanns alltid en väg ut
Det fanns alltid en väntande famn
Ständigt på jakt efter det sorglösa idealet
Utopin om en andra chans, till allt
Aldrig tid att vara där, att stanna upp
Att ta in vad som fanns där, på riktigt
En öppenhet med dolda rum
Med begränsningar och barriärer
Allt i kampen mot en solitär tillvaro
Allt för att hålla exitskyltarna blinkande
Lämna innan du blir lämnad
Vänd blad och starta på nytt
Låt aldrig känslorna få vila
Låt aldrig bläcket få torka
Ena dagen, en värmande invit
Andra dagen, en isande förtegenhet
Ena dagen full gas mot luftslottet
Andra dagen ännu en sten på muren
Jag har alla rätt, men är ändå fel
I passionens vågspel finns inga garantier
Ingen kan kräva känslomässigt gehör
Ingen kan ge mer än hjärtat kan frambringa
Men bortom förpliktelser och ansvar
Finns något som väger lika tungt
Där finns förnuft, empati och insikt
Där finns en tyglad impulskontroll
Bli inte fartblind
I jakten på att fylla det där hålet
Du kan råka fördärva en lovande bro
Du kan råka köra över någon på vägen
En sargad själ tar tid att reparera
Tårar av svek tar tid att torka
Han var bränd
Han var förspilld
Han var exploaterad
Han var vilsen
