Det handlar inte längre om rätt eller fel. Det handlar om överlevnad. Han förtränger det själv. Men det lyser igenom. Det syns i hans tomma blick. I hans krampaktiga hållning.
I hans allt.
Ingen kan använda räta vinklar, oklanderliga tetra pak och materiell överlägsenhet som livets byggstenar. Om grunden sedan länge är raserad. Det borde han veta.
Han som vet allt.
Men han vill inte sätta sin fot i den ruin. Vars spillror blir allt svårare att urskilja. Han är barn av sin tid. Präglad av en piska. Som han sedan tog över. För man måste kunna se sprickorna i sin egna fasad. Innan man kan börja gräva i ruinerna. Men då krävs det mod. Ödmjukhet. Och självkritik.
Han saknar allt.
Hans avbild ser honom inte längre. Allt färre gör det. Han bleknar. Bakom alla regler. Principer. Och ogenomtänkta domar. Det är aldrig för sent att återfå skärpan. Att räta ut ryggen. Blotta sina brister. Och låta masken falla. Men det värsta är. Att vad som tyder på hans gottgörelse.
Det är inget.
I hans allt.
Ingen kan använda räta vinklar, oklanderliga tetra pak och materiell överlägsenhet som livets byggstenar. Om grunden sedan länge är raserad. Det borde han veta.
Han som vet allt.
Men han vill inte sätta sin fot i den ruin. Vars spillror blir allt svårare att urskilja. Han är barn av sin tid. Präglad av en piska. Som han sedan tog över. För man måste kunna se sprickorna i sin egna fasad. Innan man kan börja gräva i ruinerna. Men då krävs det mod. Ödmjukhet. Och självkritik.
Han saknar allt.
Hans avbild ser honom inte längre. Allt färre gör det. Han bleknar. Bakom alla regler. Principer. Och ogenomtänkta domar. Det är aldrig för sent att återfå skärpan. Att räta ut ryggen. Blotta sina brister. Och låta masken falla. Men det värsta är. Att vad som tyder på hans gottgörelse.
Det är inget.
