jag kallas bersa

Det värker i händerna när jag går in i tunnelbanan dessa dagar
kylan biter heter det visst
i Vasaparken trängs folket runt fruset vatten
jag gick förbi där härom dagen och nynnade på Glasvegas
ville för ett ögonblick vara med
innan det slog mig
att jag bara kan åka på lädret

kanske skulle jag köpa ett par vantar
och slippa bli biten i händerna
av kylan och den bistra nordanvinden
men jag gillar den smärtan
den är bättre än den andra
som jag har ibland när jag vaknar
på fel sida

men va fan
snart är jag på väg bort från kylan
från den bitande smärtan
jag tar små steg närmare det där målet
och stora steg bort från stela leenden
utan att riktigt veta
vilken sida jag kommer vakna på där