Jag anser mig lyckligt lottad som har ynnesten att ha många kloka och omtänksamma människor i bekantskapskrets. En av dessa är Göran, mer känd som GG.
GG fyllde nyligen 80 år och i dag hade han, som han själv uttryckte det, en liten bjudning med några vänner. Problemet är att GG känner i stort sett alla. Så några för honom är inte det samma som för den stora massan. Dessutom spred sig ryktet om jubilaren som ringar på vattnet över den lilla köpingen i Sörmlands mylla. Resultatet blev att folk i alla åldrar vallfärdade till det lilla huset på Ringvägen.
– Köp inte med dig någonting. Jag vill inget ha. Jo, en gräsklippare, men det får du inte köpa.
Det var GG:s ord när han telefonledes bjöd in mig till kalaset förra veckan. Sagt och gjort, jag köpte ingenting. Jag gav honom i stället några väl valda ord på vägen mot vuxenlivet.
Det här är min hyllning till GG. En vän, förebild och extrafarsa.
Det är nog bara GG:s fru Birgit som kan mäta sig med den positivism som GG besitter.
Det kan man kanske inte tro när man ser hans bistra uppsyn här på Stora Valla i Degerfors.
Vad som fick honom att vara så sammanbiten förtäljer inte historien. Men han är en
glad skit och förjävla bra vän hur som helst. Ta mitt ord på det.
Samtalet - eller Göran "GG" Gustavsson fyller 80 år.
Det sägs att en riktigt god vän är någon man kan vara tyst tillsammans med .
Går man efter den måttstocken är du inte någon vidare vän GG.
För mycket kan man göra med dig.
Man kan dricka litervis med kaffe och prata om livet, döden och allt däremellan.
Äta bästa Birgits briljanta bakverk tills man får en sockerchock.
Åka till de Värmländska skogarna för att inandas fotbollskultur och smaka på fotbollsgodis.
Avnjuta blodröda musikaliska toner på ett par pinnstolar i Oxelösund.
Skratta åt eländet och storheten på samma gång.
Hoppas på bättre tider.
Allt det kan man med lätthet och glädje göra med dig.
Men man kan inte hålla käften.
Tur då att det finns andra preferenser i vänskapens tecken.
Som att alltid ha någon att prata med.
Och något att prata om.
Jag var 14 år när vi började prata.
Nu har det gått 18 år och orden har ännu inte tagit slut.
Samtalet inleddes runt kaffebordet vid fotbollsplanen.
Jag minns idag inte vad det handlade om.
Men jag minns att jag aldrig riktigt ville gå hem.
Därefter har vi ibland tagit paus.
Men aldrig satt punkt.
Ordet har stundom färdats över världshav och kontinenter.
Mellan storstad och mylla.
Och ofta, när det varit som bäst, tagit den korta turen över Ringvägens köksbord.
Men ord är inte värda någonting om de inte levereras på rätt sätt.
De som pratar mycket har ibland inget att säga.
Det finns det oräkneliga exempel på i Rosenbad.
Men du GG, du levererar ord som du en gång i tiden levererade post.
Visst, det kunde ta sin tid innan du kommer till skott.
Varje postrunda, likt varje samtal kan sluta var som helst.
Men bakom varje utdelat brev och varje utformad mening finns det som gör att vårt samtal aldrig dött.
Något som gjorde att Malmköpingsborna kunde stå ut med sen post.
Ett brinnande intresse, en beundransvärd omtänksamhet och en oklanderlig äkthet.
Din nyfikenhet inspirerar mig.
Din klokhet stärker mig.
För precis som fotbollen är sekundär under våra själaresor till Degerfors.
På samma sätt är bredsidor och överstegsfinter inte det viktigaste du lärt mig.
Du har visat hur man med trygg hand kan leda andra människor rätt.
Och hur man står upp för ett ideal och hur man är när man är människa.
Så GG, tack för alla samtal vi haft och kommer ha.
Tack för att du vägrar växa upp eller ge upp.
Tack för att du alltid har tid att lyssna.
Tack för att du aldrig slutar vara nyfiken.
Tack för att du är en god vän.
Trots att du aldrig håller käften.
Eller just därför.
Tack.
Och grattis.
Du är så jävla bra.
GG fyllde nyligen 80 år och i dag hade han, som han själv uttryckte det, en liten bjudning med några vänner. Problemet är att GG känner i stort sett alla. Så några för honom är inte det samma som för den stora massan. Dessutom spred sig ryktet om jubilaren som ringar på vattnet över den lilla köpingen i Sörmlands mylla. Resultatet blev att folk i alla åldrar vallfärdade till det lilla huset på Ringvägen.
– Köp inte med dig någonting. Jag vill inget ha. Jo, en gräsklippare, men det får du inte köpa.
Det var GG:s ord när han telefonledes bjöd in mig till kalaset förra veckan. Sagt och gjort, jag köpte ingenting. Jag gav honom i stället några väl valda ord på vägen mot vuxenlivet.
Det här är min hyllning till GG. En vän, förebild och extrafarsa.
Det är nog bara GG:s fru Birgit som kan mäta sig med den positivism som GG besitter.
Det kan man kanske inte tro när man ser hans bistra uppsyn här på Stora Valla i Degerfors.
Vad som fick honom att vara så sammanbiten förtäljer inte historien. Men han är en
glad skit och förjävla bra vän hur som helst. Ta mitt ord på det.
Samtalet - eller Göran "GG" Gustavsson fyller 80 år.
Det sägs att en riktigt god vän är någon man kan vara tyst tillsammans med .
Går man efter den måttstocken är du inte någon vidare vän GG.
För mycket kan man göra med dig.
Man kan dricka litervis med kaffe och prata om livet, döden och allt däremellan.
Äta bästa Birgits briljanta bakverk tills man får en sockerchock.
Åka till de Värmländska skogarna för att inandas fotbollskultur och smaka på fotbollsgodis.
Avnjuta blodröda musikaliska toner på ett par pinnstolar i Oxelösund.
Skratta åt eländet och storheten på samma gång.
Hoppas på bättre tider.
Allt det kan man med lätthet och glädje göra med dig.
Men man kan inte hålla käften.
Tur då att det finns andra preferenser i vänskapens tecken.
Som att alltid ha någon att prata med.
Och något att prata om.
Jag var 14 år när vi började prata.
Nu har det gått 18 år och orden har ännu inte tagit slut.
Samtalet inleddes runt kaffebordet vid fotbollsplanen.
Jag minns idag inte vad det handlade om.
Men jag minns att jag aldrig riktigt ville gå hem.
Därefter har vi ibland tagit paus.
Men aldrig satt punkt.
Ordet har stundom färdats över världshav och kontinenter.
Mellan storstad och mylla.
Och ofta, när det varit som bäst, tagit den korta turen över Ringvägens köksbord.
Men ord är inte värda någonting om de inte levereras på rätt sätt.
De som pratar mycket har ibland inget att säga.
Det finns det oräkneliga exempel på i Rosenbad.
Men du GG, du levererar ord som du en gång i tiden levererade post.
Visst, det kunde ta sin tid innan du kommer till skott.
Varje postrunda, likt varje samtal kan sluta var som helst.
Men bakom varje utdelat brev och varje utformad mening finns det som gör att vårt samtal aldrig dött.
Något som gjorde att Malmköpingsborna kunde stå ut med sen post.
Ett brinnande intresse, en beundransvärd omtänksamhet och en oklanderlig äkthet.
Din nyfikenhet inspirerar mig.
Din klokhet stärker mig.
För precis som fotbollen är sekundär under våra själaresor till Degerfors.
På samma sätt är bredsidor och överstegsfinter inte det viktigaste du lärt mig.
Du har visat hur man med trygg hand kan leda andra människor rätt.
Och hur man står upp för ett ideal och hur man är när man är människa.
Så GG, tack för alla samtal vi haft och kommer ha.
Tack för att du vägrar växa upp eller ge upp.
Tack för att du alltid har tid att lyssna.
Tack för att du aldrig slutar vara nyfiken.
Tack för att du är en god vän.
Trots att du aldrig håller käften.
Eller just därför.
Tack.
Och grattis.
Du är så jävla bra.
