Milda makter vad är det som sker i vårt land?! Skona oss ty värmen vänder oss ryggen samtidigt som himlen öppnar sig och släpper ner vit förbannelse över oss. Är detta undergången som sanningens skrift utlovat oss som straff för att vi inte trott tillräckligt förutsättningslöst på vår herre?
Nej, det finns ju varken någon sanningens skrift eller någon herre, det vet ju alla rationellt tänkande. Och även om vi jobbar hårt för vår egen undergång är den nog inte riktigt kommen ännu. Nej, det är ju bara vintern som gjort entré, lika chockartat överraskande som alltid.
Alltså va fan är det för fel på folk? Den frågan är befogad väldigt ofta, så även nu trots att det rör sig om ett trivialt ämne. Så fort vintern kommer förvandlas skrämmande många individer till guldfiskar som inte minns hur det såg ut i andra sidan akvariet för fem simtag sedan.
Förra årets karga vinter i Svea Rike kan INGEN ha glömt. Den var extrem och då var det i viss mån befogat att förvånas, beklaga sig och muttra om jordens undergång. Men med den vintern i relativt färskt minne borde de flesta vara beredda på att ännu en vinter står för dörren vid den här tiden på året med allt vad det innebär.
Men icke! Det gnälls så till den milda grad över kalla öron, rutor som måste skrapas och att man tydligen måste byta däcken på bilen så här års. Detta är som sagt ett trivialt ämne, men det stör mig att människor i ett välmående I-land slår på stora trumman och sjunger klagosånger över spik-i-foten-problem. Vintern är ett sådant. Den slår till mer eller mindre hårt varje år i vårt land i norr. Och så fort chocken har lagt sig överlever de allra flesta av oss den utan större problem till skillnad från många andra mindre lyckligt lottade människor i andra förfördelade kalla länder.
Så min önskan är bara att ni slutar beter som guldfiskar. Tar på er de där vantarna som jag vet att ni har i lådan och tar fram den där tjocka jackan som ni tycks ha glömt bort att ni har undanstoppad i källaren. Och sen gillar ni läget, kniper käft och väntar snällt på våren.
Den förra vintern erbjöd rikligt med promenader på isen runt Stockholm. En av flera
orsaker att INTE klaga på den tid som nu är kommen.
Nej, det finns ju varken någon sanningens skrift eller någon herre, det vet ju alla rationellt tänkande. Och även om vi jobbar hårt för vår egen undergång är den nog inte riktigt kommen ännu. Nej, det är ju bara vintern som gjort entré, lika chockartat överraskande som alltid.
Alltså va fan är det för fel på folk? Den frågan är befogad väldigt ofta, så även nu trots att det rör sig om ett trivialt ämne. Så fort vintern kommer förvandlas skrämmande många individer till guldfiskar som inte minns hur det såg ut i andra sidan akvariet för fem simtag sedan.
Förra årets karga vinter i Svea Rike kan INGEN ha glömt. Den var extrem och då var det i viss mån befogat att förvånas, beklaga sig och muttra om jordens undergång. Men med den vintern i relativt färskt minne borde de flesta vara beredda på att ännu en vinter står för dörren vid den här tiden på året med allt vad det innebär.
Men icke! Det gnälls så till den milda grad över kalla öron, rutor som måste skrapas och att man tydligen måste byta däcken på bilen så här års. Detta är som sagt ett trivialt ämne, men det stör mig att människor i ett välmående I-land slår på stora trumman och sjunger klagosånger över spik-i-foten-problem. Vintern är ett sådant. Den slår till mer eller mindre hårt varje år i vårt land i norr. Och så fort chocken har lagt sig överlever de allra flesta av oss den utan större problem till skillnad från många andra mindre lyckligt lottade människor i andra förfördelade kalla länder.
Så min önskan är bara att ni slutar beter som guldfiskar. Tar på er de där vantarna som jag vet att ni har i lådan och tar fram den där tjocka jackan som ni tycks ha glömt bort att ni har undanstoppad i källaren. Och sen gillar ni läget, kniper käft och väntar snällt på våren.
Den förra vintern erbjöd rikligt med promenader på isen runt Stockholm. En av flera
orsaker att INTE klaga på den tid som nu är kommen.
