Hemma igen efter en lika delar gemytlig som hysterisk jul i den sörmländska skogen. Jag och Lina firade att den, julen, är över med att kura ner oss i biomörkret. Vi skulle fly det ogästvänliga blidvädret genom att unna oss ett 3D-äventyr signerat James Cameron. Och vi var inte ensamma. Det märktes väl i det maffiga, men synnerligen själlösa, biotemplet på Hötorget att mellandagarna är andningshålet för de skoltrötta skolkidsen. Det är då, mellan julens måsten och nyårsbläckan, som de klär upp sig, blåser upp sig och spacklar till sig för att sitta i ett mörker och titta rakt fram i ett par timmar.
Själv var jag så där lagom nerklädd som sig, eller mig, bör när det vankas bio. När jag och Lina sick-sackat oss mellan hjorden av väldoftande ynglingar greppade vi ett varsitt par 3D-glasögon och smög, sist av alla förstås, in i den så gott som fullpackade salongen. När jag sjönk ner i min stol och tog på mig de moderiktiga glasögonen kändes det som att vara tillbaka på Cosmonova med min far på 90-talet för att i vilken sekund som helst kastas in i något typ av uppgraderat Mitt i Naturen. Några minuter senare började jag inse att det här var något helt annat. Något mycket bättre.
Avatar är en av årets mest hypade filmer. Med all rätt. James Cameron vet hur en äventyrlig och maffig slipsten ska dras. Det är en vacker och spännande historia med en handling som kan placeras in på allt ifrån kolonialiseringen till dagens exploatering av Mellan- och Sydamerika. Och det är en film som SKA ses på bio. Iklädd finfina 3D-glasögon.
Jag som klistrad i drygt två och en halv timme och ville aldrig att Camerons förtrollning skulle brytas. När jag gick över det frusna slasket mot tunnelbanan strax efter midnatt fick jag trösta mig med att jag nu äger ett par nya glasögon. Som gör världen lite mer 3D.
För 150 bagis fick jag en storslagen bioupplevelse och ett par läbbigt fina glasögon.
Själv var jag så där lagom nerklädd som sig, eller mig, bör när det vankas bio. När jag och Lina sick-sackat oss mellan hjorden av väldoftande ynglingar greppade vi ett varsitt par 3D-glasögon och smög, sist av alla förstås, in i den så gott som fullpackade salongen. När jag sjönk ner i min stol och tog på mig de moderiktiga glasögonen kändes det som att vara tillbaka på Cosmonova med min far på 90-talet för att i vilken sekund som helst kastas in i något typ av uppgraderat Mitt i Naturen. Några minuter senare började jag inse att det här var något helt annat. Något mycket bättre.
Avatar är en av årets mest hypade filmer. Med all rätt. James Cameron vet hur en äventyrlig och maffig slipsten ska dras. Det är en vacker och spännande historia med en handling som kan placeras in på allt ifrån kolonialiseringen till dagens exploatering av Mellan- och Sydamerika. Och det är en film som SKA ses på bio. Iklädd finfina 3D-glasögon.
Jag som klistrad i drygt två och en halv timme och ville aldrig att Camerons förtrollning skulle brytas. När jag gick över det frusna slasket mot tunnelbanan strax efter midnatt fick jag trösta mig med att jag nu äger ett par nya glasögon. Som gör världen lite mer 3D.
För 150 bagis fick jag en storslagen bioupplevelse och ett par läbbigt fina glasögon.
