Jag har känt in Stavanger i två dagar nu. Og eg liker denne byen. Omgiven av fjordar, fjäll och hav. Med vacker stadskärna och skön atmosfär. Hittills har vi hunnit leka i byns bästa lekpark, gått på lina, handlat grönsaker på torget, tagit ett par öl på en svulstig takterass med utsikt över hela den intima oljestaden. Och framförallt tog vi igår turen upp på Preikestolen, ett naturens skådespel som inte kan fångas på bild. Men jag försökte. Preikestolen är en klippa 604 meter över Lysefjorden, mittemot Kjerag platån i Forsand. Vandringen upp är lika mycket en upplevelse som en fysisk utmaning. Vi tog den 3,8 långa och på sina ställen branta turen på under timmen. Det var värd varje svettdroppe och värkande muskel. Vackert är bara förnamnet.
Nu sitter vi med träningsvärk och laddar inför en tur ut på Talgje, familjen Jonssons lilla paradis i fjorden. Fortsättning följer.
Vidars lina. En av attraktionerna i Stavangers finfina lekpark. Den gillade Torstein.
Och Walle fick leka av sig på brädan.
Parken gick i oljeborrningens tecken. Men så är ju Stavanger ett oljemecka också.
Torstein kan inte bara gå på lina, han kan rulla sakta fram på en bräda också.
Parken ramades in med angenäm street art.
Vad vore en lekpark utan studsbollar? Walle vågade nästan göra en bakåtvolt.
Torstein hittade den ultimata ostbågsställningen.
Första stoppet på vägen upp till Preikestolen. En föraning om vad som komma skall.
Dricksvattnet hämtades ur bäcken som porlade mellan de stenar vi klättrade längs.
Halvägs upp började det storslagna krypa sig på.
Vi gick mot Bratteli, det kändes rätt.
Som de hurrtiga svenskar vi är sprang vi bitvis och hostade blod bitvis.
När vi började få vittring på Preikestolen höjdes humöret ytterliggare.
And there it is! Redan här var min svindel på en explosionsartad nivå.
Kasta stenar ner från den drygt 600 meter höga klippan var minsann kul.
Ett försök att fånga den vy som Preikestolen bjuder på.
Till höger Malin, orädd jänta med en smula dödslängtan. Till vänster en farbror
som är ytterst nära att kissa i byxan av svindel.
Det var en sjukt bra dag med en fullständigt lysande höjdpunkt!
Nu sitter vi med träningsvärk och laddar inför en tur ut på Talgje, familjen Jonssons lilla paradis i fjorden. Fortsättning följer.
Vidars lina. En av attraktionerna i Stavangers finfina lekpark. Den gillade Torstein.
Och Walle fick leka av sig på brädan.
Parken gick i oljeborrningens tecken. Men så är ju Stavanger ett oljemecka också.
Torstein kan inte bara gå på lina, han kan rulla sakta fram på en bräda också.
Parken ramades in med angenäm street art.
Vad vore en lekpark utan studsbollar? Walle vågade nästan göra en bakåtvolt.
Torstein hittade den ultimata ostbågsställningen.
Första stoppet på vägen upp till Preikestolen. En föraning om vad som komma skall.
Dricksvattnet hämtades ur bäcken som porlade mellan de stenar vi klättrade längs.
Halvägs upp började det storslagna krypa sig på.
Vi gick mot Bratteli, det kändes rätt.
Som de hurrtiga svenskar vi är sprang vi bitvis och hostade blod bitvis.
När vi började få vittring på Preikestolen höjdes humöret ytterliggare.
And there it is! Redan här var min svindel på en explosionsartad nivå.
Kasta stenar ner från den drygt 600 meter höga klippan var minsann kul.
Ett försök att fånga den vy som Preikestolen bjuder på.
Till höger Malin, orädd jänta med en smula dödslängtan. Till vänster en farbror
som är ytterst nära att kissa i byxan av svindel.
Det var en sjukt bra dag med en fullständigt lysande höjdpunkt!
