Fyra månader har passerat. Och jag saknar. Minns. Ser. Hör. Och känner.
Jag minns hans röst. Hans blick. Känner doften av hans laxpasta med italiensk salladskrydda. Frukostarna med onaka, te och DN, andra delen, i det ljusa köket i Vällingby. Skratten. Tystnaden.
Jag känner smaken av varm choklad och mackor i periodpausen på Hovet. Puls, besvikelse och en delad glädje. Banden som höll oss samma.
Jag kommer ihåg somrarna i Degerfors. Familjen Ågrens varma hem. VM-finalen i tv-rummet en trappa ner. En begynnande kärlekshistoria på sittplats på Valla. Bredvid pappa. Ännu ett band som skulle bli vårt.
Jag kan ana lukten av papps svett efter en löptur. Se hans stretch i vardagsrummet framför den öppna spisen i Mellansel. Jag ser en tafatt tjuvrökning i källaren. Pappas skrattande konfrontation. Min skam.
Jag njuter av minnena från bilsemestrar genom ett annat Europa. Pappas försök att prata svenska i en östtysk gränskontroll. Hans dråpliga strapatser och orädda hållning. Vänskapsbanden han bundit över nationsgränserna. Som gav oss hus rum i kanotklubbens stora sal med högt i tak i Budapest. Alla strapatsfyllda tältningar och alla ravioliluncher vid campingbordet.
Jag ser blåbärsjakten i Nolaskog framför mig. Tunga steg uppför Skuleberget.
Jag står i lägenheten med snett golv i Eskilstuna. Äter ljummen pizza med extra ananas. Tittar på tipsextra. Prövar Bingolotto och ger upp i samma stund.
Jag känner doften av pappas hembakade bröd. Hör hushållsassistentens dova ljud. Doppar fingret i en burk av hans rårörda lingon. Och tittar tveksamt på hans egenkomponerade morotsjuice i kylskåpsdörren.
Med ens ser jag honom med raklödder på kinderna vid stenhuset i Grekland. Springer före honom på grusvägen för att leta sköldpaddor.
Känner plötsligt pirret i magen efter en av alla hans habrovinklar med bilen.
Jag ser hans röda penna i mina anteckningar. Avnjuter hans rödspätta med lingonsylt.
Sen hör jag honom. Den där rörande kärleksförklaringen på en darrande telefonlinje. Herregud vad jag älskar dig. Ord som fick mig att sväva.
Jag ser leende på andra sidan bordet sista gången vi sågs. Han var lycklig i just den stunden.
Jag saknar min pappa. Så själen skälver.
