Vi har nu lämnat Tasmanien, strax efter sex på tisdagskvällen lyfte vi från en soldränkt flygplats i Launceston. Nästan precis ett dygn efter att vi rullade in på gården som ligger vackert lantligt belägen intill floden Tamar strax utanför Beaconsfield fem mil norr om Launceston. Vi kommer dit alldeles strax. Först en kort tillbakablick på hur vi tog oss dit.
Då solen gassade sa vi adjö till Elaine i St Marys och tog oss till Bay of Fires för lite strandhäng. Vi hamnade den här gången på Swimcart Beach, en folktom strand sånär som på ett par entusiastiska fiskare och en glad dalmatiner. Hudens ägare, en bister dam, informerade kort att det minsann var lax de var ute efter när de kastade ut mot vågorna och placerade sina fiskespön i ställningar på stranden. Vi softade någon timme på stranden, sen pös vi. Det var inte så varmt som vi önskade.
Vi tog oss längs, ännu, en slingrig väg över berg och genom skog mot Launceston. Det blev ett lunchstopp i det mysiga lilla samhället Derby som ligger mitt i ingenstans i en dal med skogsklädda bergsmassiv som kuliss.
En fiskare och hennes jycke på Swimcart Beach.
Tillbaka till det fantastiska huset vid floden Tamar, där bor Sallyanna och Noel som var våra värdar den sista natten i Tassie. Sallyanna är en holländsk läkare i 60-årsåldern som har jobbat med minoffer i Laos och Veitnam, hon pratar flytande thailändska, har bott ett år i Sverige och har sett stora delar av världen. 64-årige Noel är elektriker och jobbar skift i någon gruva i västra Australien. Sallyanna välkomnade oss med vitt vin och efter ett par glas skjutsade hon oss till en mysig restaurang i närheten medan hon åkte för att plocka upp Noel, som kom hem från gruvan, på flygplatsen.
Vi avnjöt en förträfflig middag, sedan blev vi upplockade av Sallyanna och Noel, som hade grundat ordentligt i första klass. När vi väl var hemma åkte vinflaskorna fram igen och vår vistelse i Tassie avslutades med en rekorderlig vinfylla. Vi blev bästa vänner med Sallyanna och Noel redan under den första flaskan vitt. Fem flaskor och fyra timmar senare hade vi avhandlat det mesta som kan avhandlas, vilket var tur då Noel inte längre kunde prata. Vi ramlade i säng muntra, berusade och med träningsvärk i våra skrattmuskler.
I dag har vi, så att säga, tagit det lugnt. Vi mår som vi förtjänar, men det var lätt värt det och vi fick dessutom en briljant frukost av Sallyanna. Vi har precis blivit skjutsade från flygplatsen av Courtney, hem till Marilyn som ska vara vår värd mina tre sista nätter i Melbourne. Vi bor i en liten mysig studio i området Brighton med Brighton Beach precis runt knuten. I morgon ska vi berusa oss en smula med Courtney och Belinda och på torsdag ska vi titta på footy, eller australiensisk fotboll om man så vill. En minst sagt fysisk sport som påminner en del om rugby. Vi ska till Melbourne Cricket Ground och se Richmond Tigers hemmapremiär mot Carlton i AFL. Vi lär inte fatta ett dugg, men rackarn's vad kul det ska bli.
Nu ska vi fortsätta vara bakfulla. Äta pizza, ligga i fosterställning och så vidare.
Kommentera