jag kallas bersa

– What kind of journalist are you?
När tulltjänstemannen tog emot mitt declaration card och slentrianmässigt frågade ut mig hade jag lite svårt att bygga korrekta engelska meningar. I vanliga fall behärskar jag det engelska språket med relativ lätthet. Efter 31 timmars resa och ett par timmars sömn på två dygn lät jag förmodligen som min ömma farmor när hon var på besök i Lancarote.

Jag blev dock insläppt i Australien, trots mitt pass med vanvettigt märkligt foto, och en halvtimme senare blev jag hjärtligt välkomnad av en saknad flickvän och en av hennes Australiensiska själsfränder, den exalterade Belinda.

Enligt Australiensarna själva tog sommaren slut i fredags, ingen nordbo i sitt sinnes fulla bruk skulle kunna skriva under på det. I dag strosade nämligen vi runt i ett Melbourne där termometern visade på drygt 25 grader.

Stationshuset Flinders street.

God stämning med Oscar och glass, tills Leo blev nobbad.

I morgon ska vi ta tjuren vid hornen. Klockan 09.30 hämtas hyrbilen och resan mot Great Ocean Road inleds. På fel plats i bilen, på fel sida vägen. Tur då att jag har en klanderfri historia när det gäller bilar. Allt ska bli bra

Klara besked.

Victoria state library.

 

Nina och "Sickan" (Jönssonligan). 

 

Jag ska också jogga längs någon strand innan jag åker hem. En liten bit i alla fall.

 

Vuxenlyx.