Envishet är dygd sägs det. Men att min blogg, som varit stendöd i typ fyra månader, har snittat si så där sju läsare under hela komatiden är sannerligen remarkabelt. Och lite sorgligt. Om jag visste vilka dessa sju styvnackade själar, som aldrig gett upp hoppet, är skulle jag ge dem en guldstjärna. Eller be dem få sin mentala hälsa grundligt undersökt.
Nåja, denna hängivenhet gör hur som helst att jag känner mig mer eller mindre tvingad att göra ett heroiskt försök att pumpa liv i detta kadaver till blogg. Jag utlovar inga stordåd, till mina sju läsare, men det har å andra sidan aldrig varit bloggens signum.
För att återgälda för den den tid som flytt bjuder jag på en kort resumé av de senaste avsnitten i mitt liv som Bersa.
* Familjen, det vill säga Fredrik, Petra och undertecknad, har flyttat. Ett par meter. Från 47:an till 49:an. Eller var det tvärtom? Nåja, vi är kvar i det kollektiva samfundet. En ändock omvälvande flytt, men nu börjar vi få tillbaka fotfästet. Här behöver vi inte vänta fem minuter på varmvattnet, fastna i tygtapeterna eller drömma mardrömmar om vad som faktiskt har hänt på det makabra köksgolvet.
* Den massmediala tillvaron i Flen har, efter en pittoresk sommar fylld av solskenshistorier, svepts med i valhysterin. Dock med kommunala mått mätt. Och jag gillar't. Ingen orimlig förvirrande budgivning eller TV-debatter. Istället toppas agendan av skolmat, äldreomsorg och bredband på landet. Jag ser redan fram emot en späckad valhelg.
* Jag tog med Fredrik och Håkan på en expressartad roadtrip till mina barndoms norrlandsskogar. Tvåsiffriga stopp på fyndtäta loppisar, stormkokta måltider, bokkloka norrlänningar och ljuv nolaskogsluft fick oss att växa ett par centimeter, bli ett par år visare och tycka lite mer om livet. Resans topp: Basic Element rockar loss på O'learys i the mother f***ning Ö-vik. Resans dal: Håkans monstersnarkningar som skakade om halva Västernorrland.
* Den allra spensligaste och mest musikaliska medlemmen i det kollektiva samfundet har hunnit förlova sig tre gånger, med samma dam, och ska gifta sig lika många gånger, med samma dam. I tre olika världsdelar. Därmed skriver han också under på att envishet är dygd och att kärleken alltid segrar. Och vi planerar tre svensexor.
* Och sist men inte minst: Familjen har utökats med en smärt och fin TV. Inte utan att jag känner mig som en hycklare efter år av hyllningar till det TV-fria livet. Men spontaniteten kan föra med sig de mest oväntade saker. Som till exempel TV-licens.
The roadtrip, så såg den ut (Foto: Fredrik Hagström):
Fiskargubben och snarkargubben. Ett strävsamt par.
Gulaschsoppa och chilli con carne bildar en prima symbios.
Resans mål: Det fröjdefulla samhället Mellansel. Älskar't!
Så bildskön att det nästan smärtar.
Ingen roadtrip är komplett utan det obligatoriska nakenbadet.
Solnedgången är extra lidelsefull i den norrländska obyggden.
Nåja, denna hängivenhet gör hur som helst att jag känner mig mer eller mindre tvingad att göra ett heroiskt försök att pumpa liv i detta kadaver till blogg. Jag utlovar inga stordåd, till mina sju läsare, men det har å andra sidan aldrig varit bloggens signum.
För att återgälda för den den tid som flytt bjuder jag på en kort resumé av de senaste avsnitten i mitt liv som Bersa.
* Familjen, det vill säga Fredrik, Petra och undertecknad, har flyttat. Ett par meter. Från 47:an till 49:an. Eller var det tvärtom? Nåja, vi är kvar i det kollektiva samfundet. En ändock omvälvande flytt, men nu börjar vi få tillbaka fotfästet. Här behöver vi inte vänta fem minuter på varmvattnet, fastna i tygtapeterna eller drömma mardrömmar om vad som faktiskt har hänt på det makabra köksgolvet.
* Den massmediala tillvaron i Flen har, efter en pittoresk sommar fylld av solskenshistorier, svepts med i valhysterin. Dock med kommunala mått mätt. Och jag gillar't. Ingen orimlig förvirrande budgivning eller TV-debatter. Istället toppas agendan av skolmat, äldreomsorg och bredband på landet. Jag ser redan fram emot en späckad valhelg.
* Jag tog med Fredrik och Håkan på en expressartad roadtrip till mina barndoms norrlandsskogar. Tvåsiffriga stopp på fyndtäta loppisar, stormkokta måltider, bokkloka norrlänningar och ljuv nolaskogsluft fick oss att växa ett par centimeter, bli ett par år visare och tycka lite mer om livet. Resans topp: Basic Element rockar loss på O'learys i the mother f***ning Ö-vik. Resans dal: Håkans monstersnarkningar som skakade om halva Västernorrland.
* Den allra spensligaste och mest musikaliska medlemmen i det kollektiva samfundet har hunnit förlova sig tre gånger, med samma dam, och ska gifta sig lika många gånger, med samma dam. I tre olika världsdelar. Därmed skriver han också under på att envishet är dygd och att kärleken alltid segrar. Och vi planerar tre svensexor.
* Och sist men inte minst: Familjen har utökats med en smärt och fin TV. Inte utan att jag känner mig som en hycklare efter år av hyllningar till det TV-fria livet. Men spontaniteten kan föra med sig de mest oväntade saker. Som till exempel TV-licens.
The roadtrip, så såg den ut (Foto: Fredrik Hagström):
Fiskargubben och snarkargubben. Ett strävsamt par.
Gulaschsoppa och chilli con carne bildar en prima symbios.
Resans mål: Det fröjdefulla samhället Mellansel. Älskar't!
Så bildskön att det nästan smärtar.
Ingen roadtrip är komplett utan det obligatoriska nakenbadet.
Solnedgången är extra lidelsefull i den norrländska obyggden.
Kommentera