jag kallas bersa

Nej, det här blev ju inte riktigt som vi hade tänkt. Och vi som hade laddat med två skålar chirre och ett gäng kalla. Livet är bra grymt ibland.

Nya, unga, leende, mediala, offensiva Sverige skulle ju sätta VM-finalisten på plats. Var det inte så det var sagt?

Nåja, jag tänker inte säga det som ett koppel förståsigpåare gör bättre. Istället citerar jag Stisse Åberg på Gävle Nyhetsbyrås : "Att de svenska brallorna åkte ned till fotknölarna var inget att göra åt - det är bara att hiss upp dom. Hamrén har en hel vinter på sig till det"

En sak tar jag mig dock friheten att slå fast. Hur dåliga än det svenska laget var så hade de sina övermän (eller undermän). Robert Perlskog och Pontus Kåmark levererade inlägg utan tanke eller adress i parti och minut och när herr Perlskog konstaterade att Holland lurade Sverige i fällan i samband med Safaris huvudlösa inkast fick jag och mina vapendragare nog.

Bill och Bull fick rött kort. Istället lät vi Radiosportens Lasse Granqvist och Rickard Henriksson ta vid. Å du ljuva tajming, kunnighet och verklighetsuppfattning. Plötsligt blev nederlaget nästan något poetiskt och chirren fick tillbaka sin smak.


Nej Robert, nu får du gå tillbaka till sportjournalisternas skolbänk.