För inte så länge sedan hade vi en sittning på jobbet när webbredaktören var på besök på Flensredaktionen. På agendan stod nya arbetssätt på webben och rent allmänt nya grepp i kampen för att locka fler läsare. Kuriren mobiliserar och jag gillar det.
Men förutom det handlade sittningen även en del om de sociala medierna och dess betydelse. De har blivit en stor och naturlig del för massmedia och det är riktigt intressant. Vi blev bland annat påminda om att vi är journalister även fast vi lallar runt på Facebook på fritiden eller gör just det här: Uppdaterar den privata bloggen. Det är en välbehövlig påminnelse även om jag aldrig alltid varit försiktig med vad jag delar med mig av. Jag har helt enkelt aldrig varit intresserad av att dela med mig av mitt mest privata.
Alla är inte politiker, journalister eller bär någon annan titulatur som gör att man borde tänka sig för lite extra när man glider omkring i den sociala mediavärlden. Men däremot skulle många må bra av att bli påminda om de sociala mediernas makt och utbredning. Det känns som om många tror att de är odödliga med bloggen eller Facebooksidan som sköld. Det skrivs saker i affekt och publiceras bilder utan eftertanke. Utan något som helst konsekvenstänkande. Det slog mig när jag snubblade över en blogg tillhörande en vän jag känner väl och inte alls på samma gång. En jagisk vän som liksom glömt bort vad som är meningen och som förlorat sig själv på vägen.
Det här är självklart inte mitt problem. Folk får skriva och göra vad de vill på den sociala scenen. Jag önskar att alla bloggade. Det är ett briljant verktyg. Men jag önskar att blottandet försvann. Att känsloliv och sexliv skulle kunna få vara något som är en smula heligt. Något man delar med någon eller några och inte alla. Det skulle skapa mer kvalité än kvantitet. Och säkerligen bespara mycket problem och huvudvärk för många naiva exhibitionister. That's my point.
Och inte bara han...
Men förutom det handlade sittningen även en del om de sociala medierna och dess betydelse. De har blivit en stor och naturlig del för massmedia och det är riktigt intressant. Vi blev bland annat påminda om att vi är journalister även fast vi lallar runt på Facebook på fritiden eller gör just det här: Uppdaterar den privata bloggen. Det är en välbehövlig påminnelse även om jag aldrig alltid varit försiktig med vad jag delar med mig av. Jag har helt enkelt aldrig varit intresserad av att dela med mig av mitt mest privata.
Alla är inte politiker, journalister eller bär någon annan titulatur som gör att man borde tänka sig för lite extra när man glider omkring i den sociala mediavärlden. Men däremot skulle många må bra av att bli påminda om de sociala mediernas makt och utbredning. Det känns som om många tror att de är odödliga med bloggen eller Facebooksidan som sköld. Det skrivs saker i affekt och publiceras bilder utan eftertanke. Utan något som helst konsekvenstänkande. Det slog mig när jag snubblade över en blogg tillhörande en vän jag känner väl och inte alls på samma gång. En jagisk vän som liksom glömt bort vad som är meningen och som förlorat sig själv på vägen.
Det här är självklart inte mitt problem. Folk får skriva och göra vad de vill på den sociala scenen. Jag önskar att alla bloggade. Det är ett briljant verktyg. Men jag önskar att blottandet försvann. Att känsloliv och sexliv skulle kunna få vara något som är en smula heligt. Något man delar med någon eller några och inte alla. Det skulle skapa mer kvalité än kvantitet. Och säkerligen bespara mycket problem och huvudvärk för många naiva exhibitionister. That's my point.
Och inte bara han...
Kommentera