I lördags gifte sig min bror Johan med sin Helena. Jag fick äran att vara toastmaster under en helt fantastisk dag. Och så fick jag ur mig ett tal. Det lät så här:
"Jag hade först tänkt hålla ett tal om vår gemensamma relation till bilar. Att du förmedlar, jag förbrukar och de reparerar. Eller släcker. Men dels har så många redan hört dessa historier och dessutom skulle det ta alldeles för lång tid.
Istället tänker jag prata om vem du är för mig, bortom alla bilhistorien.
Vi kan börja med att konstatera att vi har haft våra duster du och jag. Många av dessa utspelade sig inte så långt härifrån. Vi växte ju upp lite längre ner på gatan här och de minnen som har etsat sig fast när det gäller duster är sånna där jag inte varit särskilt motståndskraftig. Naiv är nog ordet jag letar efter.
Jag ser tex hur du och Micke Haglund en vinterdag intygar mig om att det är visst riktigt najs att slicka på lyktstolpen. Om jag inte missminner mig var det en mamma och varmt vatten som löste den dusten.
Jag ser även hur du och Haglund, igen, övertygar mig om att dricka lite päronjuice. Som dock visade sig vara en viss kroppsvätska. Inte mitt stoltaste ögonblick, även om jag inte intog någon större mängd.
Just du och Haglund var under en period flitiga när det gällde att lära den där efterhängsna lillebrorsan en läxa. Men med åren blev jag mer kapabel att slå tillbaka. Ibland med finess.
Jag tänker på ett tillfälle när vi bodde i Mellansel, Västernorrland. Jag var väl i tio-tolvårsåldern och du såldes 13 till 15. Jag och min vapendragare Douglas hade tillverkat ett plakat med texten "Ut ur vårt hus din dumma lus", om jag inte missminner mig. Vi tog vårt plakat, ställde oss utanför vårt hus och började skandera samma ramsa. Den var såklart riktad mot dig och bakgrunden var sannolikt att du gjort någon oförrätt mot mig tidigare samma dag.
Vi tyckte nog att vi var väldigt roliga där vi stod och ropade. Det tyckte inte du så du öppnade dörren och gav mig en rak höger med näsblod som följd. Det bör tilläggas att jag blöder näsblod väldigt lätt så det var inte nödvändigtvis någon Mike Tyson-slägga. Men det var ett tydligt budskap.
Ja. Vi har haft våra duster och det är kanske inte så konstigt med tanke på att vi har växt upp så tätt ihop. Vi har ofta delat rum och delade längre än vi var tvungna våningssäng. Du på övervåningen och jag på nedervåningen. Periodvis har vi även delat både umgänge och hobbys.
I Mellansel byggde vi otaliga kojor tillsammans. Eller du och Douglas byggde, jag höll ibland i spiken. I övrigt var jag arbetsledare. Vi gick på skytte tillsammans, du blev rätt så bra. Jag blev inte lika framgångsrik. Det kan bero på att jag aldrig riktigt förstod att man faktiskt skulle titta i det där siktet innan man sköt.
Vi diggade till Pink, Europe och Twister Sister tillsammans. Och på äldre dar har ett lynnigt hockeylag från Övik blivit vår gemensamma nämnare. Vi har byggt en tät relation som har varit som ett fundament för mig att luta mig mot under livets med och motgångar. Du har varit en klippa för mig.
Du har alltid funnits där för mig. Oavsett när och hur har du ställt upp. Om det så har handlat om byte av vinterdäck, goda råd när stått bredvid en brinnande bil eller angående något av alla de andra sakerna du behärskar bättre än mig. Du har varit och kommer säkerligen fortsätta vara den första jag ringer. Sorry. Men du är allt som oftast min livlina.
Ditt hem har alltid varit öppet. När jag har varit vilsen, vilket har hänt oftare än önskvärt, har du erbjudit en trygg, varm och självklar hamn. En plats där man kan släppa allt och vara sig själv. Jag vet att fler kan skriva under på den gästfriheten och värmen. Det har betytt mer för mig än du nog förstått.
Du är inte de stora ordens man, men jag vet att du är stolt över mig. Din uppskattning och stolthet tar sig uttryck på små subtila sätt. Jag känner det och vill att du ska veta hur tacksam jag är. Och hur enormt stolt jag är över dig också. Jag inspireras av ditt driv och hunger efter att bli så bra som möjligt inom på det du gör. Om det så gäller att laga bilar eller att vara brandman. Jag har alltid sett upp till dig. Det var nog därför jag slickade på den där elstolpen och drack den där "juicen".
Johan, jag älskar dig.
Och Helena. Jag blir genuint lycklig över att se hur lycklig du gör min bror. Fortsätt med det och när du blir arg på honom, gör inga plakat."
Kommentera